Helgens byggpartners var Gerhard och Elin. Det var inget som Elin såg fram emot. Hennes byggpartner var nämligen likaledes hennes svärfar. Hon ville göra ett gott intryck, särskilt som hennes sambo både var på resande fot och inte kunde bygga en fågelholk om han så hade en ritning. Nej, det var dessa två som skulle bygga gästhuset, och så var det med den saken.
Till en början gick det hela väldigt bra. Det rullade liksom på i bra takt och det var harmoniskt. En gång log till och med Gerhard, vilket Elin såg som en otroligt stor vinst. Det var knappast något han gjorde särskilt ofta. Stämningen förändrades dock när arbetet kom fram till brandtätningen vid ventilationen. Detta borde hon anat men hon stod ändå där oförberedd.
”Och brandtätning av ventilationen nu då. Hur har du tänkt där?” frågade Gerhard och vred huvudet halvt bakåt för att blotta sitt bästa öra för Elin. Då han inte fick något omedelbart gensvar vred han sedan hela huvudet och såg rakt in i svärdotterns ögon. Hon hade inte tänkt på brandtätning för ventilationen. Av någon jävla anledning hade hon glömt bort detta trots att hon lovade sig själv att minnas. Han var ju för sjutton en gammal brandexpert, svärfadern. Klart att det skulle börja bråkas om ventilation och brandtätning. Vad annars skulle det börja bråkas om?
En suck följde, och efter den följde ett stadigt grepp om näsbenet från Gerhard. Han ville verkligen visa att han var trött på amatörer. Elin visste att detta gällde för de flesta han träffade. Det var inget unikt i just deras relation. Brandtätning för ventilation tycker han är oerhört viktigt när man bygger något. Därför bör alla besitta samma kunskapsgrad som honom när det kommer till just brandtätning av ventilation. Så fungerar hans logik.
Hur tror ni att han reagerade när någon med helt andra kunskaper berättade något han inte visste? Han vevade bort kunskapen som om den var en fluga som försökte ta sig in i hans mun. Det han visste var det viktigaste – däribland brandtätning av ventilation, alltså – och allt annat var meningslöst i hans ögon. Ett ganska inrutat sätt att leva på, månne. Men det hjälpte inte Elin ett dugg att hon var av denna åsikt just där och då. Nej, nu behövde hon komma på ett sätt att få ventilationen brandtätad. Och det illa kvickt!
